I beg your pardon, I never promised you a rosegarden

På ångbåtsbryggan, Långholmen i lördas;

- Alma?
- A?
-Har du nånsin varit på en plats på jorden där du verkligen känt att du går hem?
- A. Alltså, jag var i ett kvarter i Valparaiso, Chile, där jag verkligen kände mig välkommen. Sen kände jag så i en liten stad i Argentina också.
-Intressangt. Jag känner en kille, vi kan kalla honom Sammy, han fann sin sin plats på jorden i Split, Krotatien. Alltså, överallt han gick i den stan fick han små lappar tillstuckna i handen, asheta tjejor ropade 'Come here gourgeous' efter honom. Grejen är att han är en intellektuell typ som inte är van vid den sortens uppvaktning, han spelar i ett industriband och så. Hans kompis som var med, Dan, är långoblond och ser ut som en klassisk FNsoldat, han fick bara stå vid sidan om och svara på frågor om Sammy. Ingen tog notis om honom liksom. Fint väl?
- A verkligen. Var går du hem för nånstans då?
- Vet inte. Ingen speciell stans trorjante. Eller jo, nu kom jag på- NYC baby!
-Eh, okej. Du är verkligen ödmjuk.
-Jag vet.