How do I love you? Let me count the ways

Går en promenad längsmed memory lane ikväll. Lystrar till mitt 90-tal i lurarna, Creep och så. Igår satt jag i en hotellobby där de spelade The miseducation of Lauryn Hill. Hela skivan. 1998 kom den. Det är mitt mest händelserika år. Det vet jag eftersom jag för dagbok över åren. Vissa år, nothing. 1998, everything.

Läste den igår.

Det bästa är att jag inte bara skrivit om mitt eget liv och love, jag har skrevet om alla andras också. (Shit vad ni ska bli stressade nu, Molly, Amy, Matt, Marit, Rocky + hela mitt tjejgäng från då! Plus alla Peps kompisar, jag har bokfört dom också.) Värsta stoffet, I´m telling you.
Det var mycket kärlek 1998. Olycklig, lycklig, och en hel del hemlig. Instoppat i dagboken låg tre påbörjade noveller, starkt influerade av små kärlekshistorier som utspelades det året. Den dag det är dags att göra bokslut över mitt eget liv ska jag läsa för dem det berör.

Puss och kram
/e