gracias a la vida.

När jag blir gammal och dör, då vill jag att min chilenska vän ska stappla fram med sin rullator på begravningen och sjunga på spanska

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket
Det gav min två ögon
och när jag dem öppnar
kan jag klart urskilja
det svarta från det vita
och högt där uppe
himlens mantel strödd med stjärnor

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket
Det har gett mig hörseln
som i all sin vidhet
fångar natten och dagen,
syrsor och små fåglar,
tubiner, hammare, ett hundskall
och ett ösregn
och röstens ömhet hos den jag älskar.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig ljudet
och hela alfabetet
så att jag fick orden
för tankarna jag tänker,
moder, vän och broder, ljuset som upplyser
den karga väg min älsklings själ ska vandra.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig lång vandring
för så trötta fötter
genom djupa vatten,
jag gick genom städer
över stränder, berg, öknar och på stäppland
hem till ditt hus och dina gröna ängar.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig ett hjärta
som i grunden darrar
när jag ser på frukten
av det hjärnan skapar,
och det goda långt borta från det onda
när jag ser in i dina klara ögon.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig skrattet,
det har gett mig smärtan
så att jag kan skilja lycka ifrån sorgen,
de två ting som skapar alla mina sånger
och mina sånger som är era sånger
och alla sånger som är samma sånger.

Älskar den sången, Ä L S K A R N. Det är livets bästa sång. Violeta Parra, den chilenska folksångerskan som skrev den, var även poet och konstnär. Jag har läst en bok om henne. Det var en otroligt bra bok. Jag är så ledsen att jag förlorat titeln. Violeta arbetade som folklorist och gjorde keramik, vävnader, applikationer, skulpturer och målade i akvarell och olja. Violetas texter handlar mycket om kärlek, social rättvisa och fred. Hennes livsberättelse är oerhört fascinerande men också djupt sorglig. Sedan att Arja slaktat hennes finaste sång står ju i jämförelse med ett mindre folkmord.

Den 5 februari 1967 tog Violeta Parra sitt liv. Violeta skrev och komponerade ‘Jag vill tacka livet’ när hon bestämt sig för att begå självmord. Angel Parra, Violetas son, skrev: "Bara några dagar efter det hon skrivit den, sjöng hon den för mig och jag förstod. Det var ett lugnt och varmt farväl, ett farväl utan bitterhet. Samhället och kyrkan förkastar självmord, men jag anser att det är en respektabel och aktningsvärd handling, när det gäller Violeta. Det var ett djupt allvarligt och väl genomtänkt beslut.”

Lyssna själv