torsdag, mars 06, 2008

symptom.

På senare tid har jag uppvisat en rad symptom som jag nu, i egenskap av barfotaläkare, ställt diagnos på och försöker bota. Heal myself såattsäja.

Symptom: En slags konstant övernaturlig trötthet, yrsel och huvevärk. Hb runt hundra.
Diagnos: Blodbrist
Åtgärd & behandling: Blodpudding & palt every day, röda kläder, röd kärlek.

Symptom: Glömmer allt och alla hela tiden, glömmer mig själv, hittar mig gåendes helt förvirrad i underliga delar av stan. Får attacker av blodtrycksfall som kan misstas för hjärtattack.
Diagnos: Vaskulär demens. (o no lord, don´t let it be)
Behandling: Äta blodförtunnande, treo morron medda kväll. Skriva listor, köpa boken Memo av Oddbjørn By (norrman eller? vad vet dom?). Se filmen Memento i avskräckande syfte.

Börjar dessutom misstänka att jag är bipolär, min melankoli vet inga gränser och inte min mani heller, skrattar rakt ut i luften i t-banan när jag sitter själv, känns onormalt. Åtgärd vet jag inte. Men förra våren, eller om det var förrförra, under en slightly manisk period dansade jag varje dag till dennadära. Det hjälpte.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag var också besatt av den där låten en vinter eller vår. Den är så himla bra och sprudlande, och lagomt snuskig. Visst vet du att Nicolai har spelat fotboll i Umeå FC? Känns som att jag har sagt det.

11 mars, 2008 01:02  
Anonymous Anonym said...

Har han? Var han målis eller? Jag tycker bäst om målisar och backar. Varför vet jag inte, kanske är jag bakåtsträvande. En gång blev jag kär i nicolai på skansen, det var på jul. /Enora

11 mars, 2008 09:43  

Skicka en kommentar

<< Home