bliv kvar hos mig.
Jag åkte till ändstationen på blå linje. Sedan satt jag vid kajen utanför Grand hotel och tittade på båtarna. Jag längtade efter vatten. Christine Falkenland skrev så fint om sin längtan till havet. När måsarna skriade längtade hon till hav och till sin mamma. Kanske var det därför jag satt där. Av längtan till mamma.Det regnade på mig. Här regnar det hela tiden. Det bekommer mig inte.
Jag hade Sylvia Plaths dagböcker i knät. Fader Alberto tycker att jag läser för många böcker av trasiga kvinnor. Han har inte sagt det rakt ut, men jag märker att han blir tyst när jag berättar om dem. Ibland sticker han till mig små böcker om kvinnliga helgon.
4 Comments:
Åh hur kunde jag nästan glömma bort Christine Falkenland? När alla andra barnen på gymnasiet hade Boye och Södergran som sina trasiga kvinnor, hade jag Christine. Det var på den tiden hon hade blonda dreads.
...och jag hade morotsröda spikes. Heja 90-talet!
Får jag rekommendera Fader Alberto Hildegard av Bingen ? En del visioner, syner, och lite örter etc. Verkar ha varit en säker tant som kunde sina saker, amper och höll ut till hon var över 80. Håll dig till de trasiga själarna, du. De är roligare på alla sätt och vis.
Hej sällskapet! Ja, Christine är wonderful på alla sätt, jag minns de blonda dreadsen, den svarta kappan & poeten hon hängde med på Sturehof på nittiotalet. Those were the days.
Jag kommer tipsa Albäret om Hildegard, däremot vet jag inte om trasiga själar är just roligare än helgonen, jag tror varken helgon eller traskvinnor är några man skojbrottas med direkt.
För humor har jag andra, exempelvis Kuratorn. Hon är rolig. Och fyller år idag - grattis molly om du läser detta. Förlåt att jag gjorde bort mig inför ditt jobb genom den fula sången. Jag hoppas inte jag förödmjukade dig och undergrävde dig i din yrkesroll så att du fick sparken. Grattis igen.
eros agape
Skicka en kommentar
<< Home