hej dagbok

Jag åt pizza och jag åt semla och jag trodde det var vår. Så, jag hade vårkappa, en marinblå med cerise scarves med blommönster och jag hade tulpaner och videung som jag skulle ge till Anna. Ute var det kallt, jag tyckte dom sa i radion att det skulle vara tio grader, varför sa dom så? Jag tyckte alla på stan hånlog åt mig och åt hela min vårpersona.

Jag läser Mara Lee och jag tycker det är helt okej. Förutom att huvudpersonen ibland utbrister; "Struntprat!" om något sägs som hon inte gillar. Men kom igen, ingen säger "struntprat" längre, ingen. Inte ens mina föräldrar säger så. Papa säger ibland "äh, prat" när han tycker jag snackar bullshit, vilket iofs är ganska ofta. Detta "prat" är möjligen en sorts förkortning av "struntprat". Men så är han ju 100 år också. Mara är trettifem.
(Förresten är jag full av BS hela jag.)

En annan grej med Mara är hur mycket tid i boken hon ägnar åt att beskriva en av huvudkaraktärernas outsägliga skönhet. Hej, så snygg kan ingen vara, jag har allafall inte sett nån. Det är svårt att ha överseende med citat som; "Hennes bröst var fantastiska, och deras storlek var precis på rätt sida om fettvävnad och silikon". Ha ha!

Det finns så många böcker skrivna med röven nuförtin.