hej livet

Jag har haft en kurator hemma hos mig. Hon gick på kurs om dagarna. Som en vuxen människa. På kvällarna åt vi middag, som vuxna människor gör. Vi var inte panka eftersom vi är vuxna. Jag hade tänkt vi skulle gå till Gondolen, men det blev inte så. Det är bara vuxna där. Och vi är ju vuxna. Ibland ser jag på henne, liksom i smyg, och jag tycker hon har exakt samma uttyck i ansiktet som hon hade när hon var tretton. Hej livet kallar jag det. En sorts förväntan, en blick som förväntar sig stora äventyr. Enda skillnaden från då är att hon nu gärna gick och lade sig halvtio på kvällarna. Det var ju säkert för att hon är en vuxen människa.