onsdag, juni 25, 2008

eat my heart out.


Det är jättekallt nu, som nordanvind mitt i summarn, lite då och då faller regn. Jag önskar det var höst och att jag fick gråta, jag skulle kunna gråta i ett år, varje gång jag pratar om det vill jag gråta i ett år. Så jag pratar inte om det. Men igår. När vi satt i trädgårn med filtar om oss och det var mörkt runt omkring blev jag lite fundersam, tappade fästet för en stund. Och pratade om det.
Det är som en en mindre symfoniorkester följer mig var jag än går och spelar fratres for eight cellos, arvo viker inte från min sida trots att jag bett honom gå. Så snart jag har råd köper jag honom en enkel biljett tillbaka till berlin.

4 Comments:

Blogger E1 said...

Fint.
Jag rekommenderar NY mot melankoli. Eller snarare - när man behöver trycka på pause-knappen en stund. Då är det en perfekt stad att bada bland människor i.

25 juni, 2008 10:47  
Anonymous Anonym said...

ja tänkte åka dit till hösten kanske och vara ensam bland tusen. Och gå på zoo, djuren är mänskans bästa vän som du vet. e

27 juni, 2008 10:50  
Blogger Unknown said...

Jag har just kommit fran ett zoobesok har under mitt sommarretreat i Amsterdam. Blev mycket god van med en melankolisk orangutang och en odla som forlorat ena ogat, i strid over en kvinnoodlas gunst kan tankas. Skicka Arvo och hans symfoniker hit ist f t Berlin, jag har mkt jag skulle vilja prata med honom om, medan en liten gosskor stammer upp i Magnificat.

27 juni, 2008 15:15  
Anonymous Anonym said...

Är du i amsterdam nu? Är det fint? Har aldrig vart där men ofta tänkt. Har du varit mycket i barcelona? Och hängt med calle norlén? skoja. Men jag skulle vilja ha tips, det är där jag kommer spendera min summar. e

04 juli, 2008 12:58  

Skicka en kommentar

<< Home