Countryroad take me home

Åh, igår. Den vackraste av dagar. Jag reste hem genom ett vintermålat sagoland. Rimfrost och sol. Det var ett förunderligt ljus den dagen.

Jullovet var lovely. Julen fin. Även på akuten. Jag tycker det skulle varit trevligt om sköterskorna haft tomtemössor på sig. Och om de spelat julmusik i väntsalen på julafton. Jag hade även önskat att någon av sköterskorna bjudit på pepparkakor ur en liten korg. Kanske inte den sjuke för den var ju lite hängig och ohungrig, men den anhörige hade tyckt det var trevligt.

Jag fick skotta rätt mycket. Det var skitmycket snö och svårt och jobbigt. Jag tävlade med den polska grannen som hade utfört en perfekt skottning på sin garageupfart. Jag tävlade även med de andra grannarna om vem som var snabbast. Den som först ställde ifrån sig spaden vann. Jag vann hela tiden för de andra visste ju inte att det var en tävling. Däremot förlorade jag mot den polska grannen. Jag förfrös både händer och tår eftersom jag valde att skotta i cityoutfit. Förlusten sved i dubbel bemärkelse. Men grannen är en stor, polsk karl, det får man inte glömma. Snön är gjord för att människorna ska få känna sig som riktiga karlar när de skottar bort den. Riktiga polska karlar.