Erina rasar

Jag måste erkänna att jag varit lite svag för jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström en period. Han har gjort ett mycket sympatiskt och gentlemannamässigt intryck på mig. Varje gång Claes uttalar sig i Rapport höjer jag volymen och lystrar uppmärksamt.

Claes har ju en bakgrund som toppadvokat, det var han som försvarade Marques Jara när han stod anklagad för Stureplansmorden om jag inte minns fel. Sedan Pelle Svensson klantade till det väljer ju alla Leif Silbersky, vad trött jag är på den mannen, att han tycker det är kul att vara med i medierna innebär inte att han är en bra advokat, jag tror inte att han är ett dugg bättre än någon annan. Det skulle inte förvåna mig om han titulerar sig kändisadvokat i telefonkatalogen. Anna Sjödin valde Leif till sin försvarare, ytterligare ett bevis på bristande omdöme från hennes sida.
Om jag var åtalad för att exempelvis ha burit en kriminellt kort kjol, skulle jag välja Elisabet Fritz som min advokat. Eller kanske Kerstin Sandels, hon verkar tuff. Eller så tar jag advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg, hon ser ut precis som Snövit. Vi får se.

Detta var en parentes.

Claes har länge varit tillsammans med brottsmålsadvokaten Louise Bjurwill. Jag vill tro att de har haft ett helt jämställt förhållande, kanske det enda i hela Sverige.
Så händer detta; jag står och smygläser en skvallertidning på Klippet (jag är en dålig människa). Där står det att Claes lämnat Louise för en kollega. SKANDAL! Stoppa pressarna! Hur kunde han? Louise har nyligen tillfrisknat från en svår sjukdom. Hur kan han lämna henne NU? Är den nya kvinnan yngre, snyggare och friskare?

Självklart kan det finnas flera orsaker till separationen, jag vet att det är olämpligt, förkastligt att spekulera i människors privatliv. Men jag kan inte hejda mig, inte låta bli att ta det personligt. Claes, jag trodde du var annorlunda. Du är precis som andra. En vanlig man.
OjämO.
Jag är besviken.