Min bästa tid är inte nu
När man har levt ett tag kan man börja betygsätta olika åldrar. Tonåren var väl okej men rätt mediokra. De får en trea. 20 var ett roligt år, det blir en fyra. Tjugisju var great, man betraktades som vuxen och hade alla vuxenattribut samtidigt som man var ett lammkött. Perfekt.
Ingen ålder får högsta betyg. Inte ens 27 nådde ända fram. Jag har helt enkelt inte varit i min bästa ålder ännu. Jag tänker mig att 50+ är den ultimata åldern. 55 tror jag starkt på. Då har jag förhoppningsvis passerat klimakteriet och slipper tänka på barn och sån skit. Jag slipper även tänka på preventivmedel. Smidigt. Har jag inte barn vid 55 kan jag bara luta mig tillbaka med en god bok och ta det lugnt. Har jag barn, en fin son exempelvis, har han nog flyttat hemifrån vid det laget så då jag kan ändå luta mig tillbaka i Laminofåtöljen, lägga upp mina gamla fötter på fotpallen och avsluta min bok. Så gött.
Jag tänker mig att jag bor i ett litet stenhus precis lagom för mig, med en vildvuxen trädgård och en hammock. I den dricker jag mitt morgonkaffe sommartid (ja jag började med kaffe vid 50). Jag ska även ha en liten örtagård där jag odlar rosmarin och mynta. Jag ska odla pumpa också. Jag ska komma att intressera mig starkt för trädgårdsskötsel i det här skedet av mitt liv. Min specialitet är pijoner. Och konst. Och böcker. Jag ska gå en nybörjarkurs i cello och vara med i märkliga stödföreningar. En heter Bruno K Öijers vänner, jag är själv initiativtagare och eldsjäl. Mina väninnor och jag är kulturbärare med säsongkort på Dramaten.
Vi den här tiden ska jag enbart gå klädd i Gudrun Sjödéntunikor i naturmaterial och ha stora märkliga smycken i silversmide. Jag kommer även att ha galet formgivna glasögonbågar. Matlagning ska intressera mig mycket, under tunikan är jag jättestor men det är ingen som märker eftersom tunikan är så rymlig. Som ett tält liksom. Så praktisk.
Åh, jag längtar.
Hihi inser nu att jag just beskrivit en femtiofemårig Erina exakt som Ulrika Knutsson. Who can blame me, jag vill vara Ulrika.
5 Comments:
du är skitlik.
Åh tack! För du menar väl Ulrika och inte killen närmast kameran
Haha, precis så, har samma skiss som du med tillägget att jag tänkte mig att spela blockflöjt. Gärna i kvartett med likasinnade vänner. I våra skånelängor.
Det konstiga är att jag stör mig skitmycket på de där Sjödén-uniformerna. (Ett tips - på Hornsgatan finns en butik som bara riktar sig till Ulrika Knutssonar, de har bara tält i linne och jättestora träsmycken!) Och ändå vet jag att jag kommer att bära såna. En vacker dag.
Barn och sån skit?? visst kommer det ut lite där bak ,,men dom är för goa ...
Ja, anonym. Barn är fina.
Johanna storasyster: Har redan besökt den butiken. Det finns en i Gamla stan också. Även den har jag besökt. Jag misstänker att Ebba är stammis. Vi ses där om några år dårå!
Skicka en kommentar
<< Home