tisdag, januari 24, 2006

loveli

Me and you and everyone we know. En sällsamt fin liten film. Om ensamhet kan man säga. Har jag skrivit det här förut, det känns som jag skrivit " en liten film om ensamhet" tidigare om nån annan film. Kanske tycker jag att alla filmer jag ser handlar om ensamhet. Miranda July är helt bedårande. För varje ny scen har hon en ny finblus. Hela filmen är full av finblusar. I love finblus. Och så finns det en scen när de går längs med en gata, hon och skobiträdet hon är kär i, och så har de den sötaste konversationen ever. Jag blev helt svag. Så fint. Och hela den här konvon går ut på att de inte känner varann men föreställer sig ett gemensamt liv som kommer ta slut där gatan tar slut. Tyvärr minns jag inte namnet på gatan men jag tror att den kanske är en av de finaste lovescenerna jag sett in my entire indiefilmlovinglife.