White trash + Världens bästa kund

Så här fint skulle jag vilja bo. Ej ur energisynpunkt. Men rent estetiskt tilltalar de rena linjerna, det nordiskt blonda, det sparsmakade. Så mycket orörda ytor.
Min Neighbor och vän, som lever och andas design (obs true, ingen överdrift) sa; "För att vara någon som har kitchigt hemma har du ganska bra smak". Det var det största erkännandet en människa någonsin fått. Och, det var så untrue, han sa det bara för att han gillar mig och ville få mig att må lite bra. Går alltid på såna lätta. När jag är hemma hos mina tjejkompisar, som har dyrt porslin istället för udda arvegods som jag själv, går jag alltid hem med känslan av att jag har för täskig smak alltså. För jag märker ju att jag har det fult och ofta har konstigt på mig, men jag kan inte hålla tillbaka liksom. Som när jag går på stan med Cari och håller upp nåt fult; "Gu vikken söt, jag dör. Tycker du inte?" Hon bara; "Jo. Den är verkligen du." (Underförstått; Bad taste. So much you.)

Ibland säger Neighbor; "Det är så bra med dig, du gillar samma typ av saker som jag." Duh. Att jag gör. Jag gillar bara trash. Medan han glider in på Gucci, kramar om expediten och utbrister; "Tjena Jean-Jaques! Längesen, hur är det gubben? " (Alla på ö-malm säger gubben till varann.) Sen går man vidare till nåt annat flott och då är han hej och tjena med alla. Jag; "Kände du dom eller? Han: Ja, ja. De är stammisar här på LV." Haha. Jag svär, halva hans bekantskapskrets utgörs av butikspersonal nowadays. Det kallar jag en bra kund. Kanske världens bästa.