Gött mos

Göttaste livet har jag. Med de göttigaste mänskorna, göttigaste hemmakvällarna i de göttaste myskläderna i den göttaste stan. Detta gillar jag mest med att bo inne i göttstan; man går ut i myskläder, sneakers & fulmössa, upptäcker att det går en film just då på kvartersbion. Man går in och sätter sig på den. Så gött.

Marie Antoinette såg vi. Kirsten Dunst har den sötaste lilla indieflickkroppen. Många indieflickor har just den. Kort, liten, nätt, plattbystad. Indiepojkarna har smala ben och blodfattig hy. De tycker inte om att vara i solen om somrarna. Äter indiebarnen näringsfattig kost? Jag tror det.

Igår, när jag satt i en kashmirfilt i Neighbours überdesignade våning, tänkte jag att jag skulle vilja leva så här forever. Ha det här göttelivet. Det är så...okomplicerat, bekymmerfritt. Jag skulle vilja vara middleage och fortsätta ha det så här. Det förutsätter iofs att flera av ens vänner också har det så. Som vännerna i Seinfeld typ. Sen kan man ju ha familjer man kan vara hos på söndagarna. Jag brukar vara hos en familj i Bagarmossen. Min goddaughter bor där. Igår log hon emot mig för första gången. Värsta stora smilet. Först sov hon sitt gottaste i min famn hur länge som helst, sen vaknade hon och skrattade. Flera gånger! Jag märkte att hon gillade mig bättre än de andra på festen. She loves me.