amor vincit omnia

Åt lunch nyss. Klockan fem. Med en annan person. Var tvungen att kalla det lunch för att ha anledning att gå tillbaks till jobbet ifall det blev tråkigt. Det blev det. Vi var på den rosa restaurangen. Älskar inredningen där. Allt är rosa, taket också. Rosa och guld. De har en hovmästare som heter Svensson i förnamn. Han är kines. Rosa restaurangen är den sortens ställe som har radion på hela dagarna. De spelade Patrik Isaksson på radion.

Patrik Isaksson! Älskar honom. Han har en sån fin själ. Begick hans mamma självmord eller var hon alkoholiserad, hur var det nu? Tough shit i barnaåren har jag för mig. Trots att han typ är lillebrolla (musikaliskt) till Niklas Strömstedt, som har en ful själ, är han fin.

Patrik gifte sig med en tv4-hallåa. Sen skilde de sig. Då fick hon cancer i livmodern. De pratade väldigt mycket i telefon. Och hittade varandra i tårarna. Hon överlevde, de fick ett barn, flyttade till en villa och nu ska de ha barn igen. Så lyckligt. Jag tror att alla sånger handlar om det. Deras breakup. Mammans död och rädslan över att förlora någon igen. Är det inte det som är det finaste, när människor som egentligen älskar varandra står inför oöverstigliga hinder, skiljs åt men lyckas överbrygga dem och hitta hem. Jag tycker det.

Fast ibland går det bara inte.