Gone missing
Ja ja. Helt mongolow över nåt som hände på morronen och ont i magen och lite trött också. Igår var en bättre dag, i synnerhet igår kväll fast idag är det soligare. Eller var det sol igår, jag minns inte. Jag skiter i vädret.
Kolla sicken fin bild. Kärleksparen var mycket finare på sextitalet kan jag tycka. Nu är de inte alls lika fina. Många är fula.
Min diary är borta. Mina två, har dem alltid i väskan men nu finns de ingenstans. Det stressar mig. En gång hade jag glömt en dagbok hemma hos en kollega, hon ba:
" Hela familjen försökte läsa vad det stod, för vi visste inte vems det var, det var ju sån pytteliten text." Eh..ja. Just det.
Vad ska man göra med sina gamla diarys? Bränna dem? Spara? Tänk om man dör och ens familj ska gå igenom dem. De bara; " Men oj, fick hon ett hemligt barn på byn 1997, det hade vi ingen aning om, jaja, vi får väl ringa det dårå."
En vän och jag funderar på att arkivera varandras gamla dagböcker. Ibland kan det vara intressant att se vad man tänkte 1993. Mina mest läsvärda, rafflande diarys är från -94 och -97. Mest ångest -99. Roligast- the young years. Var på topp vid tolv. Verkligen. Sen hände nåt med min självkänsla. Den försvann. Och kom inte tillbaka.
3 Comments:
Hej Erina. Hur tänkte ni med att ni skulle arkivera varandras dagböcker? Det låter intressant (har ständig ångest över vad som ska hända med mina).
kära vän. din själkänsla borde inte försvunnit. och gjorde den det ändå, borde den ha kommit tillbaka. förstår inte...
Lovisen: Vi tänkte att man lägger dem i en hemlig låda på den andres vind och skriver konfidentiellt på. Sen när den andre dör går man och hämtar sin låda och låser in den på någon annans vind.
Lady: Åh. Du vet. Det är november. Man vill dö en smula. Och gråta at the dancefloor.
Skicka en kommentar
<< Home