Gode Gud låt inget hända flickerna och OC

Jag tror inte jag ska skriva om ointressanta saker jag gjort. Bara detta. Min syster och mina förtjusande nieces var på besök. Vid flera tillfällen sa jag fel till folk; "Mina systrar ska komma till mig" sa jag. För systerbarna är ju så stora nu, snart tretton och femton. De känns mer som småsyskon än som vanliga småglin nuförtin. Om de hade bott i närheten, i Hammarbyhöjden eller så, hade jag varit hos dem hela tiden. Jag hade inte gjort nåt annat, inte träffat några andra männsikor, bara hängt framför teven med dem hela helgerna. Det hade vart trevligt.

Jag satt och prata med min syster under en turbulent tid i mitt liv. Hennes tolvåring, som hörde på, sammafattade samtalet såhär: Okej. Inget jobb, ingen kille, ingen lägenhet. Det går inte så bra för dig nu va?

Ha ha, nä. Inte nu heller, Alice. Inte nu heller.

Jag oroar mig mycket för barna. Att något ska hända dem. Att någon ska krossa deras rosa små hjärtan. Det känns som att jag skulle vilja vaka över dem jämt. Som en liten ängel. Men det går inte.

Förra helgen när the OC var på resa var jag jätteorolig att något skulle hända på vägen. Folk i den åldern kan ju inte köra bil. Likt en mormor ville jag ringa och kolla så de kom fram hela och rena, men jag stålsatte mig. Allt gick bra. Jag måste skärpa mig.

Jag blir alltid lite ledsen när familymembers reser hem. När andra åker tycker jag bara det är skönt. Så jag la mig på soffan igår i nedstämdheten och somnade ifrån den. Det var bra. Sen tog jag hem OC och tvingade Lovi att sova hos mig. Tyvärr gick jag inte och la henne i tid, istället tjöta jag på som vanligt till klockan var två och hon såg i kors. Hon ba: " Jag brukar gå och lägga mig klockan tio i vanliga fall." Lilla.

Borat. Rolig! Se den.