Persona non grata

Helgen som gick kan sammanfattas så här: lite sång, lite dans och lite naket. Skoja.
Men det var teater, det dracks cava, det var familjekramar i Bagarmossen. Lovely. Min guddotter Astrid är så söt. Trött, men så väldigt söt när hon sover.

La Dame och jag var på en föreställning vid en liten teater på min gata. Skådespelaren var SJUKT HET. La Dame kände honom lite men vägrade gå backstage. Dålig stil. Jag undrade väldigt mycket om han hade vaxat bringan, han hade en flygig skjorta på sig och var liksom helt slät på bröstet. La Dame sa att han har ett förhållande med en tio år äldre qvinna.
" Mmm, så intressangt och charmangt," sa jag då.

Sedan kom en musiker med en ros till oss. Jag var full av babbel den kvällen. Det tog aldrig stopp. Jag önskade verkligen att La Dame hade sparkat mig på smalbenen men det gjorde hon inte. Istället log hon glatt. Vid kvällens slut cyklade hon hem med en ros på pakethållaren.

Gick över Stureplan med mitt low self esteam under armen. Jag mötte några överförfriskade bratkillar som ställde sig i en ring runt mig och sjöng en sång. Det var värsta boosten trots att de var under the influence of alcohol and kola. Jag neg, log och tackade för sången.

Jag passerade Humlegården och tänkte att det var synd att jag inte kan gå där om nätterna. Att jag inte kan gå i allén i gula löv närhelst jag vill.
Jag ville då.

Jag höll mobilen hårt i min hand och ville ringa någon jag verkligen inte borde vilja ringa.
Åh du Veka Hjärta och Svaga Persona.
Överjaget tog då telefonen och la tillbaka den i väskan. Bra så.

Hela den här hösten är som en enda lång, olycklig kärlek tycker jag.

La Dame ringde för att kontrollera så att jag kommit hem ordentligt. Det gör hon alltid.
" Förlåt att jag babbla så mycket ikväll," sa jag.
" Det gör inget," sa hon.