Veux-tu coucher avec moi?

Mitt liv var så Paris i morse! Vakna, lyssna på Francoise, sjunga med, bada badkar och sen gå till konditoriet och köpa baguette som jag inte åt för jag mådde illa. Men ändå, så franskt. Jag har en röd basker också som jag är jätteful i. Det mest franska hos mig är dock mitt badrum. Färgen är sprucken i taket, jag vill inte åtgärda det för jag tycker det är så Le Marais. Och lite Brooklyn.

Rökande kocken utanför känns som Meatpacking District kan jag tycka. När det regnar står det fullt av välklädda människor under bankens markis över gatan, alldeles bredvid kocken. Very Paris.

På morgonen brukar jag sitta i fönstret och sminka mig. Tidigare var jag alltid osminkad men nu har min mamma har sagt att det krävs lite smink när man kommer upp i ålder. Hon vet ju bäst, så nu lyder jag henne och tar mascara och foundation varje dag. Jobbit. I hate smink.

Anyhow. Rökande kocken står ju och röker på sin postering från morron till kväll. Konstiga tider han har den mannen, han är det första jag ser på morgnarna och det sista innan jag rullar ner för natten. Nu har det blivit lite konstig stämmning mellan oss. Häromdan råkade jag helt lättklädd, eller snarare helt oklädd, släcka lampan och dra ned persiennen. Precis DÅ kollar kocken upp mot mitt fönster. Det kändes som mitt liv passerade i revy och en evighet hann passera innan ridån gick ned. Som om jag befann mig i en fransk, lite smågubbig film liksom.

Jag försöker undvika honom nu när jag visat det allra finaste, men det går verkligen inte. Han står mittemot min port dygnet runt känns det som och han kollar alltid upp mot mitt hus när han röker, morron som kväll. Kan han vara en spanare från Säpo? Har han inte spanat färdigt nu? Själv kan jag tycka att han har seen enough. Jag har inget mer att visa iallafall.

Den här bilden är ur Pirellikalendern. Passande väl?