En sång för mina vänner

Vad vore en människa utan sina vänner? Jo. En byst utan stöd. En korv utan bröd. En kossa utan bås. En bastuba utan blås. Inget skulle man vart.

Varje dag när Carin ringer mig i hemmet säger hon;

- Är du ensam?
Varje dag svarar jag;
- A. Klart.

Ändå fortsätter hon fråga. Det är inte klokt hur gott hon tror om mig. Igår fick jag frågan via sms och då kände jag för att variera mig lite så jag svarade: " Ej home alone. Skådisen från lördan här. Steamy windows. Trollorna på huvet/e." Hon ringde upp direkt och ba;
- Vikken skådis? Vad har jag missat?
Haha. Som att jag vanärade min släkts heder var natt. My ass.

För ett tag sedan berättade jag för min alldeles egna skolkurator om en person som hatar mig. Hon ba vråla;
- MEN HUR KAN HAN HATA DIG? Och jag älskar henne för att hon sa så. Överhuvudtaget är det så oerhört passande att ha en egen skolkurator att ringa när man har pubbeproblems som jag. Kuratorn mindes plötsligt att hon också umgåtts med han som hatar när hon var ung. Då kom hon på att han hata henne också. Alltså är det han som är miffo. Ärkemiffo. Tyckte vi båda.

Så. Antar att jag försöker säga att jag är tacksam för mina amigas.

Och neighbour. Söt han är. Varje gång jag går förbi hans fönster ringer jag i hopp om att få komma upp en stund. Oftast får jag det. När han har besök får jag inte det. Gå till fönstret, säger jag. Då tar han med sig besöket dit och vinkar till mig tills jag är out of sight. Ibland gör jag fula tecken och miner. Han gillar sånt.

Det finns en sång som uttrycker mina känslor så fantastiskt bra.

I´m so happy I´m so glad
that I´ve found you
I´d like to thank you
and thank you means MERCI

sjung med allihopa

MERCI the little way of saying thanks
MERCI for being you