Jag drömmer om en jul hemma

Häromdan gick man omkring på stan, rik som vanligt. Man undrade på vilket sätt man skulle bränna sina stålars. Spara fanns inte på kartan. Man köpte massa onödiga saker tills man hade skitlite pengar kvar, det var gött. Alltså så lite så att man typ inte skulle kunna äta på några dar.

Då såg jag en underbar klänning i siden som det stod mitt namn på. Den var dyr men jag köpte den ändå. Carins pappa har lärt mig att man alltid ska fråga sig själv;" Finns det behov?" innan man handlar något. Så jag frågade det och fick till svar; " Ja, verkligen!" Det var konstigt eftersom jag redan har tvåhundra klänningar hemma. Men jag sa till mig själv att jag kan ju ha den på jul (yeah right) och nyår kanske (hej, har jag nånsin haft ett flott nyår, nä). Så stört att köpa den. Jag är jättehungrig nu, det blir ingen mat idag heller.

För ett år sedan köpte jag en skilsmässoklänning som sedan även gick under namnet knarkklänningen. Den ser ut som en tantklänning men har broderade dödsskallar och svampar på. Jag hade inte råd med den men den hjälpte mig. Jag köpte även ett par lackskor till. De gjorde nåt för mina ben.

En del tycker det är äckligt med vintageklänningar, men jag tycker bara det är ascharmigt att tänka att någon annan burit dem före mig. Skrattat i dem. Blivit kär i dem. Kanske blivit friad till i dem. Blivit gravid i dem. Fått ett skott i hjärtat i dem. Alla bär de sin egen historia, det är fint att tänka så.

Jag vill att det ska vara jul nu. Så jag kan ha min nya klänning. I snökaos. Sjunga julsånger i den. Få paket i den. Krama farmor i den.

Snart är det dags. KOLLA HÄR