Kvinna på gränsen till nervsammanbrott

Tänkte bada badkar nu. Och gråta en skvätt. Det vore gött. Men jag får se. Badar varje dag. Morron och kväll. Älskar badet.

Min vän Kuratorn sa till mig att man lätt får intrycket av jag är någon som håller på att bryta ihop när man läser här. Gör jag inte. Och att man kan tro att det har med the divorce att göra. Har det inte.

De senaste dagarna i mitt torftiga liv har varit innehållsrika. Flera kärnfamiljer var hemma hos mig. Neighbour också. Han hängde i min soffa och somna mitt i en mening typ klockan nio och sov sig genom hela kvällen. Känner att jag måste skaffa större hem snart så att kärnfamiljer kan vara där mer. Måste barnsäkra också. Hade glömt hur mycket jag gillar barn. Kom på det nu. Kuratorns barn är banne mig helt bedårande. Och Astrid. Och Neighbour. Han är som ett barn i huset.

Så här var dagarna:
To: Bortamatch i Birkastan när kärnfamiljen flytta in. Fre: hemmakväll (obs intressanta samtalsämnen med intressanta personer) sen bortamatch i Äppelviken. Lö: linedance, stan, kärnfamiljer, fest, ambulans och sirener. Orkar inte förklara. Sön: kyrka, lurre, hem till newlyweds, sen inget. Känns som jag glömt något. Nåt stort, avgörande.

Har inte sovit sen i onsdags.