crash.crush.

Blev påcyklad på rörstrandsgatan igår. Det var nog mitt fel. Det är det alltid. Jag kan inte trafikreglerna. Cyklisten blev jäätearg för han ramlade och slog sig lite (men bara pytte, han föll mjukt som i slowmotion liksom) och bara vrålade:
"Men lilla....GUMMAN!"
Alltså han skrek det på ett sätt som man vanligtvis bara säger svordomar eller riktigt, riktigt nedvärderande, förolämpande saker. Åh, det var så roligt, och sen när han skulle skälla på mig kom han av sig och kom inte på nåt elakt att säga så han sa; "Du måste se dig för, du kan inte bara stanna mitt i gatan. Tänk på det." I snäll ton sa han det.
" Förlåt. Ja, det ska jag göra. Tänka på det. Förlåt igen."

Sen cyklade han iväg och då mimade jag förlåt helt teatraliskt och det var då jag såg det. Han påminde om Tom Waits. Det var ett underbart ögonblick. Sedan var han bara borta. Som i en dröm. Jag ska stå mitt i gatan i den korsningen tills han kör på mig igen. Och igen.