sov.
Såhär känner jag mig nu. Som en trött person som borde gå och lägga sig. Men som sitter upp. Och ser melankolisk ut.Min jordiske herre ringde och sa att det blåser i Berlin. Min himmelske herre tiger stilla.
I morse blod på perrongen, blod inne i tåget. Städare fick svabba upp blodet. Vems? Igår slog dom en kille på gatan. Jag såg. Jag tänkte att jag måste lämna det här landet. Med Ulf Lundell.
2 Comments:
Nu glimmar stjärnan i havets blanka lugn.
Det svarta tonar mörker runt den tid som är glömd.
Nu hettar blod och ängslan som en ugn.
Nu är bordet vält och sista bägaren tömd.
Nu har sista färjan gått med skrik och skratt.
Och den första strimman gryning har skrämt tystnad i ting och liv.
Och det hål som har slukat allt i natt, är det hål som kallas leverne och liv.
Åh Ulf, när ska vi fly från det folkhem som rämnat, från de svikna idealen, från de hjältar som fallit från barriaderna? När ska jag få klistra ihop ditt trasiga hjärta och skeva ego och göra dig hel igen? När, Ulf, när?
Skicka en kommentar
<< Home