onsdag, september 26, 2007

karantän.

Mina kyrkokollegor tror att jag har kräksjukan. Det har jag inte. Bara svår magkatarr man spyr av. Men de tror mig inte och nu sitter jag isolerad på mitt rum i kyrktornet med en lapp på dörren där det står att man får mejla mig eller ringa mitt direktnummer 930 om man vill mig något. Detta är min bästa arbetsdag någonsin. Jag har fått mer gjort idag än jag fått på ett helt år. Ingen besvärar mig. Ibland skjuter de små lappar och mappar under dörrspringan. Detta är det bästa som hänt mig. Just nu har jag rast. På rummet sitter jag med fötterna på bordet och dricker bourborn. Vad det är vet jag inte exakt men i Breakfast at Tiffany´s dricker de det hela tiden. Jag har tänt ljus och bläddrar förstrött i en skvallertidning jag hitta hos asiaten. Prima liv.

5 Comments:

Blogger E1 said...

Åh, jag gör vågen. Alla, säger alla, säger alla texter var värda att vänta på. Du är så bra. Synd om dig med magkatarr, dock. Eja, du som skulle få popcorn und alles (lite inspirerad där av sydtyska hotelltexten).

26 september, 2007 16:34  
Blogger Viktorov said...

Bourbon är ju helt enkelt den amerikanska versionen av whiskey. Men med majs istället för vad de nu än sätter i whiskyn i Irland... Och nu fick jag in båda stavningarna av Whiskey också. För visst är bägge accepterade? Som Jos och Juice. Man gillar ju originalstavningen bäst i bägge fallen. Ned med försvenskningen! Krya på dig.

26 september, 2007 19:02  
Anonymous Anonym said...

Å vilken fin och avancerad bildreferens...

Inte vara sjuk nästa helg!

27 september, 2007 10:22  
Blogger Unknown said...

Du var min älskling och förebild i livet på blodgosfären. Nu även i arbetslivet. Jag vill bli besiktningsman av hunddagis och spa-anläggningar när jag blir stor.

27 september, 2007 12:30  
Anonymous Anonym said...

Åh men det kan du! Jag ska leta upp besiktningsmanprogrammet med inriktning på internationella uppdrag. HAr hört att det finns en utbildning i Paris och en i NYC. En i Nice också för fröknar med björn ranelidvågor i håret. Min mamma älskar den typen av frisyrer. Hennes dröm har varit att jag ska gifta mig med en sådan. Nu är den mer bara att jag ska gifta mig. Med lite vem som helst. Vem verkar inte spela nån större roll. Jag skulle gärna gifta mig med dig. Gör det för pengarna om inte annat, jag

Erinasällskapet: Jag älskar er.

Essi: Älskar Philip Seymor very mucho. Älskar hans ljusröda hår och stora begåvning. Jag ska inte bli sjuk till lägret, jag lovar. Ska vi sova i samma rum? Pax för nederslafen i våningssängen!

27 september, 2007 15:44  

Skicka en kommentar

<< Home