hans händer.
Ett äldre par sitter mitt emot varandra i t-banevagnen. De har ett vardagligt samtal. Innerligt. Om middag. Och gummistövlar. Mannen behöver tydligen nya. Ibland fnissar de till.
Så ser jag hans händer. Åldrade, vackra händer. Som arbetat ett helt liv. Som smekt. Som knutits hårt i fickan. Som hållt små händer i sina stora. Gömt dem. Som torkat tårar från kinder. Som skrivit. Hela hans historia finns att läsa i hans händer. Snart ska de komma att darra något. Fingrarna allt stelare, svåra att räta ut.
Kvinnan stryker mannen över handen. De går av tåget och försvinner bort på perrongen.
4 Comments:
Hej...
Är för mig att du läst biografier om konstnärer och undrar nu om du har nåt tips...?
Ha det fint. Du skriver fortfarande fantastiskt.
-Christine
O, det har jag. Låt mig tänka en stund och återkomma. Har svårt att minnas böcker, de blandas ihop i mitt huvud till en oienkännlig röra. Ska tänka på saken!
Gjort. Jeanne d'Arc blev den som fick ljuset. Hon hade faerst vaermeljus av dem alla daer i Notre Dame. Plus att hon aer kvinna, stod i oevrigt mest maen daer och skraepade i hoernen och var helgonlika. Plus att hon har bra symbolik:strid, syster, strid. Himlen rosaroed oever Triumfbaagen idag. Baest.
E-ettan! Ljuva Paris! Och huru ljufvt äro det inte när du skriver på danska, du outsinliga källa av livskunskap.
Skicka en kommentar
<< Home