torsdag, oktober 18, 2007

stolt.

Denna bild föreställer Suzanne Brøgger, som jag älskar. Den är tagen av killen jag är kontaktperson åt sedan många herrans år. Samme kille är nu på Wallpapers lista över världens 101 mest spännande arkitekter. Fatta!

Helt otroligt vad lite stöd, biobesök och promenader kan göra.

Jag är så stolt över dig Matt!
puss&kram

7 Comments:

Blogger E1 said...

Det finns en teori om att det är max sex personer mellan varje människa på jorden. Här har du makterna, som Strindberg skulle ha sagt: killen har kontor i det hus som jag bodde i som litet barn. Under, låt oss säga, former där jag sannerligen hade behövt en kontaktperson. Minsann. Kändes av olika anledningar väldigt bra just idag. Känslor - vem förstår dem, rår på dem, som sagt.

18 oktober, 2007 14:20  
Anonymous Anonym said...

Har han? På ragnvalsgatan? Det är ett underbart hus om vi tänker på samma hus. Och samma killar. Franson&Wreland heter firman.

19 oktober, 2007 13:20  
Blogger E1 said...

Jepp, så är det. Märkligt sammanträffande eftersom barndomen var i mina tankar just igår (mors dödsdag) Jag bodde på andra våningen - som senare övertogs av Göran Tunström& Lena Cronqvist.

19 oktober, 2007 14:26  
Anonymous Anonym said...

Näe, vad konstigt du! Jag älskar det huset! Måste varit underbart att växa upp där. Och andra våningen! Jag har sett att det är väldigt vackert tak där.

Tråkigt med mor din, men hoppas du har fina minnen.

Bor Göran Tunström kvar? En gång var det råttor i väggen i det huset. Matt & kollegan hörde hur de pep och kved i timmar innan de dog av råttgift & fällor. De satt kvar och jobbade på som vanligt. Sick.

19 oktober, 2007 14:47  
Blogger E1 said...

Nej, Tunström är död, ledsamt tycker jag som anser att han var en utomordentlig författare som jag gärna sett mer av. Tror ej Cronqvist bor kvar.
Om taket är på andra bodde jag välan högst upp - kommer inte ihåg men jag var där en vända för länge sedan och tittade. De fina paret TC släppte in mig så jag fick gå runt. Det var snällt.

Helt OK att mamma är död, jag är inte smetig därvidlag men tänker på henne ibland, vad vi (min dotter och jag) bär vidare från henne. Igår tänkte kroppen och vreshumöret innan jag mindes vad det var för dag.Och så dök Ragvaldsgatan upp. Sådär är det.

Råttor, sorgligt. Vi har möss under diskbänken, sätter fällor och jag mår illa när jag hör snäppet. Detta kan man bl a ha en make till - gå ut med död mus till soptunnan. Jag är f ö närmast buddhist, slår icke ihjäl ens blomflugor.

19 oktober, 2007 15:10  
Anonymous Anonym said...

Ha ha det är jätteroligt att jag inte visste att Göran var död. Tack för infon.

Verkar jättebra att ha den typen av make, man kan också ha en make som är dösförskräckt inför djur, döda som levande, samt räds avlopp och annan karlgöra. Den typen av make måste man göra sig av med.

19 oktober, 2007 17:26  
Blogger E1 said...

Håller absolut med - så gjorde jag med min förste make. Blev så räligt att jag fick göra allt av typen dra el, rensa avlopp, spika, borra i vägg, köra bil medan han var akademiskt finlemmad. Puts väck med honom. Han tog sig därefter, inte helt oväntat, en ny, lika duglig kvinna som jag.

19 oktober, 2007 18:15  

Skicka en kommentar

<< Home