rachmaninov.

Jag trodde jag dog och och kom till himlen igår alltså. Häremingud vad underbart det är med symfoniker, med konsertmästare, med cymbalslagare och konsertpianister! Jag satt med tårar i ögonen, helt tagen av musiken som smekte min svarta själ, precis som när Richard Gere tog Vivian till Operan i Pretty Woman. Allt var identiskt med filmen, förutom att jag inte var prostituerad, köpt men inte prosti.

Efteråt försökte jag förklara konserten för någon som inte var med, återge hur det lät när violonisterna snuddade vid strängarna, när de virvlade som vinden. Det var svårt.

Jag är less på att stå på spelningar med obskyra band från västbelgien, har känt så länge nu. Däremot är jag helt rätt i ålder för klassiska konserter, för stoppade stolar, grånande tinningar, för päls och tung parfym.