onsdag, oktober 24, 2007

shmock.

Oj vej, sicken vecka man haft. Den innefattade glasskärvor i foten (som jag typ fick karva ur med skruvmejsel och sen sy ihop såret själv med säkerhetsnål, som rambo ungefär-jättedramatiskt-obs ej bra läkhud under fot) exfruar, gastroskopi, ett underbetyg i gudmoderskap (tjänsten annonseras ut) och en mängd annan shite som hänt jag ej kan ta upp här. Även solen har sina fläckar.

Plus att mitt hem blivit ett gökbo, då menar jag naturligtvis inte att man gökar där, utan mer att det är ren och skär galenskap inredningswise, bombastisk maximalism kallar jag stilen. Som att det bor en galen tant där och så gör det det. Det är knappt så jag själv mäktar med att bo där. Är en sån shmendirik, alltså.

5 Comments:

Blogger Rabbi von Sydow said...

Sarah! Sweet!

24 oktober, 2007 17:15  
Blogger Viktorov said...

Ajajaj. Låter som en sjukt tung vecka. Men för varje bottennapp eller magplask kan det väl bara bli bättre, är det inte så? Men imponerande också. Jag menar att sy ihop ett sår under foten själv med en säkerhetsnål. Det är verkligen Rambo. Hällde du krut i såret som du sedan tände på för att desinficera det också? I så fall ÄR du Rambo.

Jag är också en Gökunge i många bemärkelser. Inte så att jag heller gökar speciellt mycket. Men jag har den effekten på vissa människor. Att jag kan sätta mig vid ett lunchbord varpå alla som satt där väldigt snabbt försvinner. Som Rörsångarägg, det är inte det att jag vill knuffa ut dem, men det bara blir så. Genetiskt.

Psyksjuk tantinredning har vi redan diskuterat tror jag. Loves it.

27 oktober, 2007 14:27  
Blogger Viktorov said...

Och ja, Sarah Silverman! Henne älskar jag också. Min roligaste jude, helt klart.

27 oktober, 2007 14:28  
Blogger E1 said...

Ojoj, är du helt meshuggah som syr i egen fot ? Som Viktorov säger: vilken eländig vecka. Nå, jag är i Paris imorgon och på torsdag sätter jag allt ett hoppets ljus åt dig i Notre Dame. Själv ateist, som bekant, men det kan fungera ändå. Tänker jag mig.

29 oktober, 2007 20:19  
Anonymous Anonym said...

oh, så fint. Det fungerar utmärkt. Min bästa ikon har jag köpt i Notre Dame, den har en hedersplats strax ovanför min nunnebädd.
Det är någonting underbart över Paris såhär års, tycker du inte? Då man i de flesta av världens städer börjat tappa hoppet, lyser ett litet ljus över Parishimlen. Det var det du tände.

30 oktober, 2007 09:04  

Skicka en kommentar

<< Home