knark.
En oväntad diskussion uppstod vid mina pärons köksbord i helgen. Vi talade om fördelarna med knark, att det verkar gött på många sätt. Känslan alltså, inte konsekvensen. Pappa sa;- Nu när man börjar bli gammal kan man lika gärna börja knarka, man har ju liksom ingenting att förlora.
- Precis, sa jag. Jag är med dig, jag börjar ju också bli lite till åren.
Han nickade gillande.
Så säger säger mamma;
- Jag skulle vilja bli polis. Jag har alltid velat det.
- Va? Men varför då?
- Det verkas så skönt att ha makt och att alla blir rädda när man kommer.
- Eh...okej.
- Sen står de alltid brett isär med benen, det skulle jag också vilja göra, fortsatte hon.
- Om du ska vara polis blir du ju tvungen att sätta dit mig och pappa när vi börjar röka på.
- Det kommer jag göra. Plikten framför allt.
6 Comments:
Äpplet faller inte långt från päronträdet, som en vis man sade.
Precis! Men polis, det vill jag inte bli. Vill endast knarka.
vill plötslig bjuda dina föräldrar på vår champagne, snitt och danskväll. en som bjuder på knark och en som håller står med benen brett isär och håller lite koll på oss.
Ha ha, ja bjud dom, de är väldigt dansanta ska du veta. Glöm inte bjuda mig då.
Esom jag är anonym och aldrig skulle vilja tränga mig på så kan jag, en sådan kväll och iklädd den heltäckande vadmalen, stå utanför och vifta med ett löv av ganjatyp. För lite lokalfärg, sådär. Och - medan din mor kastar in mig i picketen - nynna lite på Kid Loco High feet reefer eller så.
Nej, du måste komma in! Du kan bära mask, alla kan bära mask i erinasällskapet. Klart du ska komma din toka.
Skicka en kommentar
<< Home