Hej, jag är jättetrött idag, orkar knappt hålla upp huvet mitt och det beror på att jag är hundratrettifyra år. Sen jag blev det orkar jag inte vara ute och ränna om ljusa nätter utan måste vara bums i säng klockan åtta varje kväll, är jag inte det somnar jag överallt dagtid, faller långsamt isär. Det tar jättelångtid att plocka ihop mig själv sen. Oftast önskar jag att någon annan gick och la mig så att jag slapp fatta beslutet själv. Är så dålig på beslutsfattande. Är så dålig överhuvetaget. Inte ens lägga mig klarar jag. Och sen, dan efter blir det ju såhär. Vad har jag lärt mig på ett århundrande, typ ingenting.

Igår innan jag somnade tänkte jag på Karin Stensdotter. Att hon skrev att jag var hyperömtålig. Hur förvånad jag blev över det. Jag har föreställningen att dom kan tappa mig i marken hur många gånger som helst utan att det ens märks efteråt. Men inuti djupt omskakad, förändrad för alltid.

Ursäkta dysterheten. Det händer så mycket sorgliga saker runtikring. Länge kommer jag minnas det som sommaren det hände sorgliga saker.

ps. nu talte jag med en som heter mattias och han sa att jag nog bara är trött och möjligen lite hungrig och att det kommer gå över när jag har sovit och är mätt.