Bloggchock & unforgiveness

Vid sidan av Erinas har jag vänstrat lite med blogg.se och där startat Öststatsbloggen erina.blogg.se. Ni readers ( eller rättare sagt du min enda läsare) är välkomna dit, jag tyckte en .se-adress verkade bra, kan hända att jag hänger kvar på här en del ändå eftersom texten är större och tydligare.

Jag är helt störd och retarded och kan inte tänka på något annat än olika bloggar just nu känns det som. Om en timme är det midsommarafton. Får väl se om jag hoppar över gärsgårdar och lägger 7 sorters blommor under kudden imorgon. Sist jag gjorde det var i åttan, då drömde jag om min lärare Peter Carlsson. Han hade en svår överproduktion av saliv som gärna torkade till i mungiporna. Sweet. Han gav mig bara fyra i samhällskunskap fast alla visste att jag förtjänade en femma, jag kommer aldrig förlåta honom för det. Han kommer heller inte få förlåtelse för sin hockeyfrisyr, sina pilotbågar och för att han gifte sig med fritidsledaren Helen på skolan och fick ett barn med henne. Tanken på att de hade gjort det fick oss i 8 b att må dåligt under hela vår skoltid.

Det han aldrig någonsin kommer få forgiveness för om han så ber på sina bara ben framför Benedictus XVI, är att han gav mig världshistoriens elakaste diplom på niornas avslutningsfest och tvingade mig att komma upp på scen och hämta det inför alla. På små osäkra 15-årsben och ett stelt leende mottog jag diplomet för skolans blåstaste blondin ur Peter Carlssons hemska händer. Det instiftades speciellt av honom, en hopplös 35-åring utan framtid för att hänga ut en liten tjej med ständig värk i magen. Bra jobbat, Peter.

Jag tror att man kan kommentera inlägg på Erinas 2 utan att själv ha en blogg. Prova!

Glad Midsommar!