Faller
Jag faller allt djupare ned i hål av glömska. Jag minns snart ingenting av det som varit. Hade tänkt att skriva om vad som hänt i sommar, men jag minns inte så noga. Av av min sommar i min systers hus i skärgården finns endast några små fragment kvar. Jag måste börja föra anteckningar, som han i Memento. Hade jag bara skrivit på bloggen hade jag ju vetat, men jag orkade inte.
En kompis ringer mig:
" Vad var det du vill prata om, har det hänt något?"
Jag:
" Vadå menar du?"
Hon:
" Du sa ju att du vill prata ut om något på svararen."
Jag:
" Gjorde jag? Jaså. Det minns jag inte. Lät jag upprörd?"
Hon:
" Ja, jag tyckte det, därför ringde jag upp direkt."
Jag:
" Jaha du. Det verkar inte som jag är upprörd längre iallafall."
Hon:
" Nä nä. Annars då?"
Hur yttrar sig Alzheimers i början? Såhär eller? Jag tycker även att jag ofta missbedömmer avstånd. Typ häller mjölken utanför glaset, och ibland missar jag munnen när jag ska dricka. Det verkar vara nåt fel med finmotoriken. Det kanske är medfött. Kanske har jag blivit hypokondriker på äldre dar. I våras under en period när jag var väldigt trött var jag helt bombsäker på att jag hade diabetes. Det hade jag inte.
Idag ska jag få lite bilder mejlade till mig. Då kanske minnet återvänder.
Minnet är som sinnet - sjukt.
3 Comments:
Lyckliga lilla du som börjar känna så först nu. Så har jag känt hela mitt liv. Under lågstadiet leverarade jag sldrig en enda lapp till mina förälrar, enligt min mamma. Detta uppdagades när min lillasyster kom hem med olika lappar dagligen. Sen dess har det fortsatt. Det jobba är när det händer mitt i en konversation. Min fru blir ofta mäkta upprörd när jag mitt i en mening bara tystnar för jag har glömt bort vad jag säger. För mig är det inga problem, men det är katastrof för omgivningen.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Oh no Helge. Du har också Alzheimer sen barnben.
Skicka en kommentar
<< Home