Positiv särbehandling

Ibland blir man bättre bemött i samhället bara för att man är tjej. Ja, du läste rätt. Bättre bemött. Det är inte riktigt PK att säga något om det, men alla vet om det. Låt mig ta några exempel.

När jag var yngre tappade jag alltid saker. Nycklar, plånbok, pass, tågbiljetter, förstånd. Jag kunde kliva på ett tåg utan att hitta min tågbiljett, förklara hur det låg till och konduktören bara: " Åk med du. Jag tror dig." Detta hände inte en gång. Det hände jämt.

Jag har stått i min trappuppgång mitt i natten utan pengar och nycklar, ringt jourhavande låssmed som brutit upp låset och sagt: " Jag skickar ingen faktura. Det ordnar sig." Que?

Ebba Witt Brattström skulle säkert tycka att detta bara är ytterligare bevis på könsmaktsordningen, det patrialkala samhället och ett sätt att utöva härskarteknik. Men konduktören var ju ofta en kvinna, Ebba. Det var inte så att jag var särskilt ung heller, jag var typ 27 när jag skärpte mig och slutade vara beroende av andras välvilja. Min pojkvän var helt förundrad och sa ofta: " Det är bara för att du är tjej. Något liknande har aldrig hänt mig eller någon av mina kompisar och kommer aldrig hända. Så är det bara."

Jag ogillar starkt när kvinnor använder sig av gråt eller spelar korkade för att få som de vill. Jag ogillar även den mossiga inställningen som råder i utelivet där tjejer aldrig förväntas betala för sig eller bjuda tillbaka. Men jag gillar när taxichauffören slår av taxametern ett kvarter för tidigt för att vara trevlig.

De förmåner man har av sitt kön ska man ta.