Buss nummer 5

Sirener från ambulanser, polisbilar och brandbilar har ljudit intensivt över staden under några timmar. Jag och mina vänner går på Dizengoff Street, en stor affärsgata i Tel Aviv. Vi förstår att något hänt. När vi närmar oss Dizengoff Square ser vi att det är stor uppståndelse. En buss har sprängts i ett terrordåd. Vad är det som luktar? säger jag till mina vänner. En märklig, frän doft har lagt sig som ett täcke över stadens centrum. Den blir allt starkare ju närmare vi kommer.

Vi ser skalet av en buss. Taket och fönstren är bortblåsta. Den ryker lite fortfarande. Det är alldeles tyst. Ortodoxa judiska män med plasthandskar undersöker marken noga och plockar upp saker från marken som de lägger i plastpåsar.

Det tar en stund för mig att förstå. Att detta är bussen jag åker med varje dag. Det männen plockar upp från marken är rester av människor.

Det är många år sedan nu. Men jag har aldrig lyckats skaka av mig doften. Av brända däck och plåt. Av människor.