Ibland undrar jag om jag minns rätt

Jag har börjat läsa dikter. Igen. Klassiska diktsamlingar vid Vätterns strand. Ljuvliga. Om jag kunde skulle jag återge en här men det går inte för de var ur låneböcker allihop. Som jag har lämnat tebaks. Jag lämnar alltid tebaks i tid och får aldrig böta. Det är det bästa med mig.

Jag har inte läst dikter sen gymnasiet då jag var ung och pretentiös och hade basker. Eller nej, det var ju Carin som hade basker. Inte jag.

Det händer mig allt oftare nu.
Att jag tar någon annans minne och gör det till mitt. Tror att det är mitt.

När jag hör Mamas and Papas tänker jag på barndomens somrar då jag satt i baksätet av en gammal Mercedes och Califonia dreaming spelades på kasettbandspelaren. Pappa som tände en semestercigarett och höll ut armen genom fönstret. Mamma som hade nylagt hår. Doften av avgaser och niktotin genom det öppna fönstret.

Det är bara det. Att min pappa inte rökt sen 1967. Och vi hade ingen Mercedes. Min mamma la aldrig håret på spolar. Mina föräldrar lyssnade inte till Mamas and Papas.
Minnet är inte mitt. Det är Marcellas.