Gilla lalala läget

Är det inte underligt hur man hela tiden längtar till något som inte är, bortanför nuet, önskar att saker varit annorlunda? For example: Det är jul, man längtar till Barbados. Det är vår, man längtar till snöstorm. Man bor mitt i stan, man längtar till landet. Man äter päron, men längtar till banan. Ok, inte bästa exemplet men du fattar.

Jag längtar alltid till annat. Ändå är jag alltid nöjd. Konstigt väl. Är det bra eller dåligt? Är det rent av människans största drivkraft, att alltid vilja mer?

Att inte vilja vara någon annanstans, med någon annan människa. Att inte längta bort, vilja springa. Bara vara, där i det ögonblicket. Det är så man vet om man är kär eller inte. Jag brukar tänka så. Och komma på att jag inte är det.

Så mycket i livet handlar om att gilla läget. Tänka, jaha ja, nu blev det så här, det var inte riktigt så jag tänkt mig, men det är okej ändå. En vän till mig, Penny, köpte ett hus på Värmdö som brann ner precis när de flyttat in. Ett trauma naturligtvis, de hade precis gift sig. Det enda som fanns kvar av deras liv efter branden var kläderna i de hade på sig. Penny och hennes man köpte sig en husvagn och ställde på tomten. De har bott där i ett år nu, i väntan på att deras nya hus ska bli klart. Livet blev inte riktigt som de tänkt sig men de sa; Vi har allafall varandra och en husvagn. Det får räcka för nu.

Det man har räcker. För nu.