hatart.

Är skitstressad över alla böcker jag måste läsa tvångmässigt i sommar. Har gjort andra saker än läsa, dansat rumba osv. Det var gött, vill aldrig öppna bok igen. Irriterar mig att alla medietöntar, precis alla, får sina lågvattenmärken till manus utgivna nuförtin. Jag kallart "Ronnie Sandahlsyndromet". I deras blodgar står saker som "min förläggare ringde mig, hann inte prata så jag la på". Och sen, efter en enda sugig bok titulerar de sig författare och åker runt och föreläser och skriver uppföljaren i paris, himla snorungar alltså. Har minst fem exempel på det bara senaste året. Ska inte droppa namn, är för väluppfostrad plus har the kristet utseende and anseende.

Såhär gör bokförläggarna; de satsar på etablerade medianamn för då sköter sig lanseringen av sig självt, "författarn" sätter sig på omslaget till mama och så är saken biff. Kommers, kommers. Detta på bekostnad av högkvalitativa, lågmälda, okända författare och poeter vars böcker (om de ens ges ut) står och ruttnar på biblioteken tills de säljs ut för fem kr styck. Jag vet för jag har köpt nästan alla mina böcker så. Böcker har ett väldigt kort bäst före datum numera. Finns så mycket crap därute att jag blir illamående, vill dö.

Nåväl. Finns bra shit också. En är Therese Bohman som ger ut sin debutroman snart. Första boken kommer vara en trea men sen kommer hon bli bättre. Nästan alla etablerade författare ger ut treor som förstabok. Om de inte gjorde succé med första förstås, då kämpar de hela livet för att uppnå debutens briljans och framgång, men det lyckas ju typ aldrig. Den mest emotsedda romanen skrivs av Caroline Ringskog Ferrarda-Noli. Den kommer skrälla, tro mig. Hon är hjärnan, ljuset, framtiden. Hon och Alex Schulman. Amen.