he wore my heart like a crown.

Jag gör det förbjudna. Det har gått en tid sedan jag gjorde det sist, men nu, nu gör jag det igen. Jag lyssnar till ett särskilt blandband med nedbrända låtar. Varje sång representerar en person, en händelse eller en period i mitt liv. En del spår helt såriga, jag lyssnar till dem om och om igen. Varje ärr på själen blottlagt.

Jag har aldrig spelat den för någon. Jag ville en gång, det var förra julen, jag höll den i handen. Soundtracket till mitt liv. Men så hejdade jag mig. För honom skulle det inte betyda något. För honom skulle jag kanske inte betyda något? Jag ville berätta dem, historierna, han ville veta, vill fortfarande veta.

Och jag kan gråta när jag spelar den, hans sång, varför vet jag inte men jag var tjugotvå, jag visste inget. Om nu.