nåd.

Så faller snö. Igen. Och våren gick i moln. Igen.
Och jag tänker på alla mina beloved som åker bil, snälle Gud låt ingen dö. Ever. Dom där barna som var i tidningen, du vet dom som var ett och tre år och som dog. Någon satte en kniv i dom och i deras mamma. Jag kan inte läsa om det. När det kommer på teven byter jag kanal. Jag står inte ut med tanken på barn som dör, vill bara storgråta när jag tänker på dessa små, någon som öppnar dörren till deras rum, en skugga på väggen. Skenet från den lilla nattlampan i fönstret. Jag hoppas att dom sov, snälle Gud säg att dom sov, säg att dom aldrig såg ondskans ansikte. Säg att det kom två små änglar och hämtade dom direkt och att dom inte vaknade förrän dom var i himlen. Säg att det var så snälle Gud.