hjärtlös.
Idag har jag suttit med två av mina bästa livserfarna damer och en jättesträng fabbro och talat lite om livet. Jag lärde mig följande: 1) Man måste skriva ett tydligt testamente om man har särkullsbarn. Annars blir det bråk. 2) Man ska helst inte gifta sig med nån som har barn. Går det inte att undvika ska man försöka få en egen unge också. Annars blir det bråk. 3) Kärlek vid första ögonkastet är ingen myt utan existerade faktiskt på 70-talet.Nu känner jag mig uppiggad, upprymd nästan. Tänk att så mycket i livet handlar om ren och skär juridik, ska läsa jöken till hösten så jag klarar mig.
Vad jag har gjort sen sist dvs igår, jo vart på bio på filmen vi sett fram emot jättelänge och jag skulle gått som en färgglad gayman som heter stanford men det gick inte och sen var vi på en innergård med kräftskivsbelysning i gamla stan. Några var glada och några andra hade små nålar på sina stolar, gråtnålar kanske eller någon annan sorts, extra vassa. Och sen talte jag med en drucken ryss som sa han hette robban, vilket ju är ett av de vanligaste namnen i norra ryssland som alla vet. Hemma stod gitarren i ett hörn och grät, sedan länge orörd, oälskad. Jag tog honom i min famn försökte lära mig den fina sången om martha, eller märta snarare och jag tänkte på mormor när jag sjöng. Tyst, tyst sjöng jag, viskande eller whiskade snarare (när man sjunger svagt med whiskyröst) för ingen vill väl vakna mitt i natten av att en svagsint kvinna sjunger tom waits i rummet breve.
7 Comments:
Ahmen, du missar väl inte Allvarligt talat m Kristina Lugn ? Ligger ute på pod i P1 - Eva
nä du eva, det gör jag verkligen inte! Nu ska jag gå hem och lyssna till kikis lugna stämma.
En annan sak: kärlek vid första ögonkastet funkade även på 90-talet. Bara som en empiriskt faktaupplysning. I övrigt helt korrekt: särkullsbarn kräver testamente och karlar med egna telningar är en styggelse. Vet jag, som är ett själv (särkull, alltså, frånskilda män bara hörsägen). Plus en diskussion om dina tankar 26 juni: jepp, text är i betraktarens öga etc. Hyperömtålig är inte ett epitet jag skulle vilja klistra på dina texter (det är ju blott dem jag känner, inte dig, kan vara annorlunda med Karin Stensdotter, måhända).Jag har uppfattat dig som känslig men samtidigt robust, med en inre kärna och tror att du står likt en outrotlig och rasslande hassel med rötterna i jorden när det blåser i livet.En bra skribent är just sådan som du själv skriver: "jag har föreställningen att de kan tappa mig i marken" etc etc. Det är det som är litteratur: att omvandla verkligheten till något annat.Och det gör du. (Och vill man inte bli som Aina hos Lugn när man blir gammal så säg ?)
Synd att du inte är min granne, jag hade gärna lyssnat på Tom Waits mitt i natten!
Otroligt fin illustration. Jag undrar om jag får låna den, och lägga upp den vid tillfälle och länka vidare till dig?
hej lilla smula, jag har själv snott dem så det är bara att sno vidare, jag har inga moraliska betänkligheter vad gäller sköna ting.
Eva, häremingud vad snäll du är, du är som en vän jag inte känner.
kram e
Har varit på kräftgårn i Gamla stan, hatarn. Satt på en av nålstolarna och längtade efter Sobril och dig, och att till exempel Joan Baez plötsligt dök upp i dörrn och ba hej ja bor här på hotellet kan jag klämma några låtar på gitarren om löve at first sight back in the 70s? Och så skulle dj:en sluta spela Kleerupremixar och Joan spelte och talte för oss om sig själv, livet och lite om Bob Dylan.
Hursomhelst. Jag tror faktiskt på löve at first sight även här och nu. Så vart det när jag och boyfriend sågs första gången, på Götgatan i höjd med Gunnarssons, för snart två år sedan. Vi skrattar fortfarande varje dag.
Å vilken söt kärlekshistoria, jag är så svag för kärlekshistorier. Alla par jag träffar måste redogöra för hur de möttes, alla har en söt och fin historia och blir helt kära igen när de berättar och minns hur de kände då. Man måste skratta varje dag! Annars får det vara. För nu.
love e
Skicka en kommentar
<< Home