indiansommar.

Jag skulle vilja träffa dina föräldrar, sa jag till Ester en dag. Det fick jag. Esters föräldrar är unga, tuffa föräldrar som går på rockonserter och som kan allt om film. Så jag tvingade mig på dem helt påfluget en lördalunch och pappan kände sig tvungen att bjuda och det var gott. Jag tycker det är jättetrevligt att träffa andras föräldrar. Det är nåt nytt. Något som kommit med åldern. Jag tycker inte det är lika trevligt att träffa potentiella svärföräldrar. Jag har fortfarande inte kommit över mina förra. Kanske aldrig kan.

På sistone har jag försatt mig själv i underliga situationer genom att gå fram till folk och undra om de känner igen mig. Nä, säger dom. Oki. Hejdå. Vet inte riktigt vad det är med mig. Jag saknar att vara en blyg, osäker och stammande viol. Ung. Det var mer klädsamt. Men vadå, vem orkar spel, vem orkar vänta på telefon, man hejar på dom man vill och man ringer när man vill prata. Det är mycket enkelt.

Jag längtar till när det blir kallt.