höst,bröst,tröst.

Det finns någonting djupt trösterikt i de allt mörkare kvällarna, i kylslagna vindar och överblommade trädgårdsland. Jag tycker det. För då vet man. Att allt snart är som vanligt igen. Alla kommer hem till stan, alla ser film, alla har kofta och tänder ljus och lyssnar på lugna favoriter 104,7. Utom jag.

Höst är min bäste vän.

Om sommaren, tillvaron helt drömsk, verklighetsfrånvänd. Om hösten, regn och varda. Älskar varda. Rutiner och varda, kan inte vänta.

Ok, jag har tjyvstartat lite. Genom att lyssna på freddie wadling hela sommarn. Han är bra fin. Och hela fläskkvartetten förresten. Jag har inte riktigt kommit över att jag inte gick på tom waits i barcelona. Men kanhända att jag ser honom en dag och kan säga förlåt.