Kära Dr.Phil

Jag skriver till dig för att jag vill fråga dig en grej. Det är lite genant men jag tror liksom att du den enda som skulle kunna ge ett rakt och ärligt svar. Jag har frågat andra, men de bara ser ned, ser bort, svarar svävande.

Mitt problem är att jag uppfattas som yngre än jag är. Mentalt alltså, inte utseendemässigt. Jag har märkt, att när jag ringer sjukvårdsupplysningen exempelvis, så talar tanterna jättesnällt och långsamt för att de tror att jag är ett barn. Sedan, när jag säger mitt personnummer, tänker de ”ja, ja hon är väl förståndshandikappad eller nåt” och talar ännu långsammare eller så börjar de tala snabbt och otrevligt som till en vanlig vuxen. En gång för några år sedan, när jag ringde SJ för att boka biljett åt mig och min då 6-åriga systerdotter, hände följande (och detta är helt sant, I swear):

Moi: ” Hej. Jag vill boka en biljett från Gbg till Sthlm på fredag för två personer runt klockan två. En vuxen och ett barn.”

Monsieur bokare: ” Okej. Då hittar jag en kärra här som går 14.14 och är framme 17.30. Blir det bra? ”

Moi: ” Japp. Det blir bra, vad kostar det om man är sex år?”

Monsieur bokare jättetydligt och jäättelångsamt: ” JA ALLTSÅ. OM DU ÄR SEX ÅR SÅ KOSTAR DET INGET OM DU RESER MED EN VUXEN. KOMMER MAMMA ELLER PAPPA ÅKA MED DIG?”

Moi: "Men...men..
Moi: ...jag är inte sex år. Jag är tjugosex år."

Monsieur bokare: "Det var som attan du!"

Jag har inte jättebarnslig röst heller, bara lite, den är mest bara töntig. Jag snappar liksom inte alltid upp allt så bra heller. Det kan vara helt vanliga saker, som att jag den senaste tiden fått frågan ” Har du familj?” vid upprepade tillfällen. Då svarar jag att det har jag fast de bor inte här. Då tittar Frågaren på mig lite konstigt. Så jag säger att de bor i Habo och i Göteborg för det gör de ju. Då säger Frågaren inget mer. Nu har jag förstått att Frågaren undrar om jag har egen familj. Det är därför Frågaren blir tyst när jag säger att de bor långt borta. Frågarna tror att jag har några barn som jag dumpade i Gbg och i något som heter Habo och sen drog jag till Stockholm för att leva loppan och nu skiter jag i barna. Om de visste att jag med familj menar två pensionärer och en 36-årig syster skulle de förstå att jag inte är någon homewrecker direkt utan bara en oskyldig.

- Har du familj?
- Nej.

Kära dr. Phil, jag blir nästan lite ledsen när jag skriver detta. Jag känner mig aldrig ensam, jag är inte ensam. Det är bara Frågan som gör mig lite ensam om du förstår.

Nu ska jag inte uppta din tid mer. Du är ju säkert busy med att spela in shower, ringa Oprah, casha för din frus plastikoperationer och dylikt. Så. Nu vill jag ställa frågan som är hela anledningen till att jag skriver till dig:

Är jag normal?