You had me at hello

Så kom då våren. Till sist. Och är det inte den finaste av vårar man någonsin sett? Jag tycker det. Fåglarna, snödropparna, solen. Knopparna börjar brista och det gör inte alls ont den här gången, Karin. Det känns knappt faktiskt.

Det finns en avsevärd skillnad i hur jag hanterar vardagliga situationer på vintern och nu.

Situation 1: Jag åker till jobbet på morgonen. Ett par står och tokkelar i en t-banevagn. De typ slickar varandra i öronen och håller på. Eftersom jag sitter 30 cm ifrån dem kan jag inte undgå att se på dem och höra vad de viskar.

Before: Meh, get a room!
Now: Åh. Den kärleken den kärleken.

Situation 2: Jag kliver i en spya på trottoaren.

Before: What the ""####%%/))??)=`"?==`?
Ok, är det så här det ska vara, är det så här du vill ha det, att jag ska gå med kräks på fötterna hela dan, då kan jag lika gärna gå hem och dränka mig själv. Jag tror jag gör det med en gång as a matter of fact.
Now: Oj, oj. Här var det visst någon som blivit lite dålig i magen. Stackare. Hoppas han mår bättre nu.

Alla blir vänligare, finare, bättre människor på våren. Igår blev jag bjuden på godis av en komplett främling på min gata som var ute och rastade sin hund.
Stranger: Du kanske också vill smaka lite choklad?
Erina: Åh tack, det vill jag gärna! Vilken fin hund, vad heter han?

Before:
Stranger: Du kanske också vill smaka lite choklad?
Erina: Nej tack du, det är bra. Tänker: Är du galen karl? Tror du jag är dum eller? Det är ju säkert poison i chokladen, när jag tuppat av kommer han bära upp mig, låsa in mig och ha mig som sexslav tills jag fyller femtio, då styckar han mig och slänger mig i Sickla kanal och förgiftar någon ny, yngre. Och fy vilken skabbig rabieshund, kan hundar ha fågelinfluensan eller? Ett tips - skjut den.

Erina heart våren.

Glad påsk!