THE SARTORIALIST

Det finns tusentals modebloggar. Majoriteten är skrivna av småtjejer och vuxna kvinnor med a little too much time on their hands. De har skitmånga läsare. Det finns en stilguide för män som heter manolo. Kolla vad många kommentarer de har, 77 st och så!

Småtjejerna, och de vuxna, lägger ut bilder av sig själva i dagens outfit med cuttade ansikten. De har ofta på sig jeans, ribbat linne, kofta och halsband. Helt mainstream och casual. De får sedan en massa feedback av sina läsare: " GUUUUUD vad snyggt alltså! Jag dööör! Och vad smal du är! Var har du köpt det ribbade linnet?" Efter det följer en jättelång debatt i kommentatorsfältet om ribbade linnen, om hurvida H&M-linnen tappar formen efter en tvätt eller inte, om hur mycket det är värt att köpa bättre kvalité osv. Ibland kan jag hamna i den typen av diskussioner med väninnor; "Vilka är de ultimata jeansen, den ultimata väskan, de ultimata skorna?" Jag drabbas av akut narkolepsi då. Kan inte hjälpa det. Jag måste köpa hjälm snart eftersom jag somnar så fort man ska diskutera mode i mer än en kvart.

Men så hittade jag någonting underbart! Kolla, här är någonting jättehärligt! Någon lägger ut bilder av sköna Newyorkers mitt i vardan, jag är helt addicted och kan inte få nog. Min favorit är mannen i svart slängkappa och skinnbrallor, försök hitta honom någon gång i slutet av mars. Han är verkligen spännande.

Nu när jag ändå skriver om mode undrar jag var jag kan hitta låga converse, jag är trött på höga och hittar inga låga. Foxy, Bianca? Jag genomsökte en stor del av den amerikanska östkusten efter ett par leopardmönstrade som jag sett helt utan resultat, jag är fortfarande besviken. Av jordens alla mönster är leopardmönstret det allra finaste.