Slave to the rhythm

Det är sommar, det är lovely, det är rosésäsong. Jag går igenom stan en sen kväll och ser att Åhléns skyltar med en roman av Jenna Jameson. Jag äter en Piggelin och tänker på sambandet mellan Jenna Jameson och svårigheten att äta en isglass med värdighet när man sitter mittemot en stranger i kollektivtrafiken.

Jag går en lång omväg för att komma hem för luften är så ljummen och träden doftar på det sätt som gör att man aldrig vill gå in igen. Staden är så fin och jag sjunger Shakira. Jag gillar inte Shakira, vadå ” my hips don´t lie” liksom, men min inre jukebox har satt den på repeat och den går inte att stänga av. Det är svårt att sjunga med utan att imitera hennes enormt irriterande röst. Tänk dig en trio med Anastasia, Wonda Shepard och Shakira – vilken mardröm! De skulle kunna väcka upp folk som låg i koma och få dem att böna och be om att få bli medvetslösa igen. Om blinda fick sin syn skulle de blunda igen när de fick se deras fula kläder och burriga hår.

Jag sätter mig på trappan vid Nybrokajen. Finklädda människor står och väntar på en båt. Det börjar skymma. Jag tittar på lamporna från Gröna Lund och känner mig helt lycklig. Jag bara skrattar rakt ut i luften: HA HA HA. Som jultomten skrattar jag eller som Lillbabs på speed. Sen börjar Shakira sjunga in my head igen och då måste jag sjunga med lite skamset och gå hem.

Undrar om Shakira fortfarande är ihop med presidentsonen? Hon & Ricky Martin kunde ju ha en fejkromans annars, det skulle gynna Rickys karriär bigtime. Alla skulle bara: Men vadå, han är ju gay! Rickys PR-crew i pressrelease: ”Mr Martin och Shakira är very much in love. Han är very straight. De ska få en son som heter Enrique any day now.”

Hallå, alla vet ju att han är gay, vad tror han? Ingen Shakiraromans i världen kan förändra det. Inte ens om han så gifte sig med Anastasia och Wonda Shepard samtidigt skulle vi tro honom. Antingen så är han in denial, eller så säger skivbolaget att han måste fortsätta bygga sin image på en straight latinloverlook med perfekt tandrad som får damerna på fall. Ingen bryr sig, Ricky. Du dansade en sommar men efter det är det liksom ingen som tar notis om en gammal latino som skakar sin trötta rumpa. Face it Ricky. Slappna av och var dig själv nu, till och med your swedish kollega Peter Jöback blev ju det till slut. ( Huge surprise när Peter kom ut, tjejerna ba´; Åh nej, är han gay, vad synd! Precis som om de kunnat få honom om han var straight. Precis som om inte alla visste att han var ihop med en farbror under alla år.)

I helgen var jag i Göteborg, Sveriges framstjärt. Det är Landlord som lärt mig att benämna staden så. Han lär mig så mycket dumt, Landlord. Han har även skrivit en låt till Peter Jöback. Jag undrar om det blev någonting fint mellan dem, har glömt att fråga.