send him my love
Den stora rastlöstheten slår in. Just som jag ska gå och lägga mig smyger den sig på . Klarar inte av att ligga stilla, måste ut. Oftast tar jag Daisy och åker runt Riddarfjärden. Vattnet under Västerbron helt svart nu. Ibland tar jag en latenightpromenad och vandrar runt i kvarteret. Som en osalig ande vandrar jag. Eller som Nordman. Ser in i antikaffärer. In i hem med målningar i taket. Ser in i en värld som inte tillhör mig.Går i allén. Luften klarare, nätterna kyligare nu. Det ringer. En röst ur det förflutna. Hur längesen var det nu, fyra eller fem år sedan? Vi försöker räkna men har svårt att enas kring ett exakt årtal då vi hördes sist. Vår kontakt inskränker sig till ett julkort i mejlboxen med några barn som ler in i kameran. Ett reply med ett artigt Tack och god jul till dig också.
Det är allt.
Så hur är Boston, säger jag. Tack bra säger han. Och Stacken? Jo, det är väl bra. Men jag har börjat tänka på landet ganska mycket. Längta dit liksom, säger jag. Du börjar bli gammal hushkie, säger han.
Jo. Det är väl så.
När vi avslutat samtalet tänker jag på när jag vi blev introducerade av hans pappa. Jag var 19 år. Det var på annandag jul på en brit mela. Vi satt vid runda bord på ett hotell. Jag var tvungen att se bort när de omskar bebisen. Jag hade pappan till bordet, vi talade om politik minns jag. Kom, möt min son! Min son, möt en förtjusande ung dam.
Vi möttes så.
Under många år efteråt hade jag regelbunden kontakt med pappan. Jag skickade svenska tidningar till honom och skrev små post-its på tidningarna. Bästa Jarek! Läs ledaren, du kommer dö. Precis detta vi talade om. Boktips; Har du läst Till bröllopet av John Berger? Älskar den. Skulle skickat den till dig men har inte råd. Jag äter bara gräs. Kram E
Går hemåt i oktoberkvällen och passerar butiken där de restaurerar kristallkronor. Gigantiska kronor i dussintal hänger i taket, det grå betonggolvet är helt tomt. Det är fint. Jag tänker att det konstigt. Att människor man fäste sig vid, de som tog en till sig, att se hur de bleknar, försvinner bort.
6 Comments:
Jetebra skrivet, Erina. Nu måste jag läsa inlägget IGEN, trots att jag inte har tid.
Har sett lite för mycket nakna överkroppar på Abercrombi & Fitch senaste dagarna för att nappa på erbjudandet här över... Annars var NY fantastiskt. Tänkte hyra "Höst i NY" när jag kom hem, för att inte tappa bort känslan. Den är sugig, jag vet, men... Den fanns inte, så jag gick hem och såg några avsnitt av "Sex & the city" istället. Såg avsnittet där dom två vännerna möts på ett café. Mitt i natten. För att dom behöver varandra just då. Så fint!
Blev nyfiken på skvallret om Mr Taco... Kan du please berätta det för mig nån gång?!
Fortsättningen!
/Bianca is dead.
Helena! Nu med foto! Vilken liten sensation. Of course kommer jag följa med dig, det gör jag ju alltid. Jag skulle själv gärna vara mammaledig, fast utan att ha barn. Jag skulle nog sova rätt mycket då.
Lady; Hyr den inte! Vi måste hitta nån annan, det måste väl finnas massor av filmer som utspelar sig i NY på hösten. Slutscenen av The way we were exempelvis, den kan man ju se tusen gången, den fångar all världens novembermood och kärlekssorg. Jag älskar också den den episoden av 6 & city som du beskriver. Ring mig när du är ledsen mitt i natten så ses vi i hörnet på 7-eleven (Rörstrandsgatan) och tar lite te. Jag kanske tar en korv också, om det är okej.
När du ringde mig mitt i natten låg jag bara kvar i sängen och stöttade. Jag skulle ju självklart föreslagit 7-eleven i ditt kvarter då... Då kunde du ha ätit en korv i din tjusiga klänning. Jag hade ätit en Big Bite i min tyllkreation. Jag hade även stöttat dig i rädslan för stygga män, endast iförda trenchcoat... Kan vi träffas snart och se The way we were?!
Tjena!
A kan vi. Jag steker på några korvar, som farmor skulle sagt.
Skicka en kommentar
<< Home