Syster min

Min syster var fem år när jag föddes. Hon ignorerade mig totalt under mina första 5-6 levnadsår. Hon var snäll emot mig även om hon mest tyckte att jag var en liten fjant som hon inte orkade tilltala så ofta. Jag själv avgudade henne naturligtvis, jag gjorde allt hon sa. Hon gillade att bygga upp kulisser, hon var värsta scenografen. En gång, när hon byggt ett hav och ett fantastiskt slott av kuddar, fick jag vara Moses i vassen. What an honour tänkte jag och låg helt orörlig i en korg i flera timmar.
" Men du kan ju inte röra dig fattar du väl, du är ju ett spädbarn pucko.”

Jag var tretton när min syster flyttade hemifrån. Varje dag efter skolan gick jag ned i hennes tomma rum i källaren, och satte mig på golvet och grät. Stora tårar som droppade ned i blå heltäckningsmatta.

Min syster fick allt det fina i vår familj. Längden, långa benen, bruna hyn, höga kindbenen, siluetten. Släkten bara: ”Ja du Snyggsyster, är ju väldigt lik era långa, smala föräldrar. Men du lilla freak, vem är du lik?"
Jag har tänkt en del på det där i efterhand och då vill jag minnas att mamma brukade stanna till och tala lite extra länge med mannen i charken på Ica. Kan jag vara The Butchers dotter? Det skulle förklara en hel del.

En dag fick Snyggsystern en pojkvän. Han hade mörkt, lockigt hår och snälla ögon. Han stod på balkongen och tittade på mig och min kompis Miki när vi lekte i trädgården. Efteråt sa min syster att pojkvännen sagt;
”Hon blir nog snygg när hon blir stor.” om mig. Jag bara W H A T? Sa han det? Vad menade han med det? tänkte jag. Menade han snygg som i; ” Ja, ja. Hon ser ju skogstokig ut just nu, men det blir nog bättre med åren ska ni se. Det finns ju fulbarn som blivit lite finare med åren.” Eller menade han snygg som i: ” Vilken het liten femteklassare . Jag önskar jag var tolv.” Sa han det bara lite trösterikt sådär? Jag vågade aldrig fråga min syster för att inte framstå som dum.
Så Jocke, var du nu är - jag undrar fortfarande.

Och nu ser jag på mina systerdöttrar. Den yngre följsam och tillgiven och den äldre, Pryon, helt tuff och stor med smink och allt och då säger jag till den äldre: ”Vet du, när du blir äldre kommer Alice vara den första du ringer när något hänt. Åtminstone kommer hon ringa dig. Du vet, en syster är den finaste vän man kan ha. Vanlig vänskap förändras med livet men systerskap är något bestående, orubbligt. Om ett par år kommer dina systrar vara det bästa du har i ditt liv.”

Pryon; ”Tror inte det du.”

Men det tror jag.