onsdag, juni 21, 2006

Bantarbarnet

Döm av min förvåning när jag öppnar min gamla diary i grönt sidentyg från Kina och så står det där, mitt i bland alla I love Lasse and Tobbe and sommalov:
"JAG ÄR SÅ SMAL NU! Trallala!"

Det är skrivet när jag är nio år. Längre fram står det;
" Jag dricker två liter vatten om dagen nu och sen sprang jag hem till Rocky idag istället för att ta cykeln och det är nog en kilometer. Jag är så bra!"

Det framgår inte om jag skurit ner på maten, men jag har svårt att tro det. Förmodligen hade jag läst i min syrras Veckorevyn att man blir fräsch av att dricka mycket vatten och tänkte att man även blev smal på kuppen. Så sjukt. Jag blev helt chockad när jag såg det eftersom jag alltid ansett mig vara en av de mindre störda när det kommer till mathållning och kropp. Apparently I´m not.

Jag var tydligen väldigt fascinerad av bilar också. Flera sidor ägnas åt att beskriva när mina föräldrar bytt bil. Följande utspelar sig då jag kommer hem efter ett sportlovsläger och inte kan hitta bilen;

" Då sa Sven; din pappa är här. " Nej, det är han inte för bilen står inte på parkeringen sa jag då till Sven. Sven sa: " Jo, men kolla då" och där stod pappa! "Men var är bilen?" sa jag till honom. " Kom med ska du få se" sa pappa och då gick vi och jag kunde inte se den röda Saaben någonstans så jag undrade om han hade blivit åderförkalkad. Då tog han upp en silvrig nyckel och gick fram till en beige blandat med vit Peugeot och öppnade den!!! Då hade dom köpt en ny bil!!!! Den var superfin och innuti var det beige stickat tyg på sätena. Samma färg som utsidan fast med lite brunt garn i. Och bekväm! Det var väldigt bra motorljud i den nya peugoten. Pappa körde en lite extra lång sväng förbi skolan när vi skulle hem. Han var väl stolt."

Bra motorljud? Alltså inte lågt motorljud, utan bra. Vilket konstigt litet bantarbarn jag var. För att illustrera denna text har jag valt en bild av Bantar-Björn på hans bröllopsdag. Det fanns bara två bilder av honom och den här var finast. Jag undrar verkligen över Bantar-Björns historia, vem var han egentligen? En kille som bantade jättemycket? Var han dåtidens Kicki Danielsson på löpet? Sålde hans namn många lösnummer? Vad fick han ut av det?

Det var bra att Bantar-Björn fick gifta sig iallafall, det gör mig glad. Jag undrar om han intresserade sig för bilar. Gillade han, liksom jag, Peugeot med bra motorljud?

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Det sjuka var att man drömde om att bli smal fast man redan var det - eller iaf var det så för mig, jag ville nog egentligen inte bli mindre i kroppen utan bara Bli Smal, för att man lärde sig att det skulle man vilja, ungefär som man skulle vilja bli fotomodell och vilja ha en häst, fast jag nog egentligen inte ville något av dem.

Så hemskt att vi tränades så tidigt i detta! Och då växte vi ju ändå inte upp under senare delen av 90-talet direkt, liksom...

22 juni, 2006 01:16  

Skicka en kommentar

<< Home